Fri frakt inom Sverige
Carl Malmsten

Formgivare

Carl Malmsten

(1888–1972)

Carl Malmsten var en svensk inrednings- och möbelarkitekt samt professor. Han var en stor anhängare av stilen som kom att kallas The Swedish Grace.

Milstolpar

  • 1916, vann inredningstävlingen av Stockholms Stadshus
  • 1940, ritar pinnstolen Lilla Åland
  • 1960, formger fåtölj och soffa Samsas
  • 1969, har sin sista utställning

 

Uppifrån och ner:
1. Pinnstolen Lilla Åland från 1940 är en älskad klassiker och en av Carl Malmstens mest kända alster.
2. Carl Malmsten i sin studio.
3. Idag är Carl Malmstens originalmöbler eftertraktade på auktioner och flera av hans modeller är fortfarande i produktion.
4. Carl Malmstens skisser ligger idag som grund för flera nytillverkade möbler, bland annat stolen Flinck från Tre Sekel.

Milstolpar

  • 1916, vann inredningstävlingen av Stockholms Stadshus
  • 1940, ritar pinnstolen Lilla Åland
  • 1960, formger fåtölj och soffa Samsas
  • 1969, har sin sista utställning

Carl Malmsten föddes 7 december 1888 i Stockholm och var en svensk inrednings- och möbelarkitekt samt professor. Han växte upp i en högborgerlig miljö på Blasieholmen mitt i Stockholm och tillbringade somrarna på en herrgård i Bergshamra. Hans far var en framstående läkare och hans farfar kunglig livmedikus. Carls mor var dotter till grundaren av Grand Hôtel i Stockholm. 

 

Trots att Carl inte trivdes så bra i skolan tog han studentexamen. Efter värnplikten drabbades han av hälsoproblem och vistades en tid i Egypten där han bland annat ägnade sig åt konstnärligt arbete. 

 

Åter i Stockholm fick han 1909–1910 plats som snickarlärling och mellan åren 1911–1916 bedrev han egenstudier och praktiserade på arkitektkontor. Som möbelformgivare fick Carl sitt genombrott 1916 då han som 28-åring vann första och andra pris gällande inredning till Stockholms Stadshus. Detta skall enligt honom själv vara de första möblerna han ritade. Priset gjorde honom känd och medförde senare stor efterfrågan på hans möbler och inredning till ”slott och koja”. 

 

Genom praktik och minutiösa studier av möbler på Nordiska Museet och på Skansen skaffade sig Carl gedigna kunskaper om hantverkskonstruktioner, möbelstilar och kulturhistoria. Tillsammans med hans egna inneboende passion för det genuint äkta och vackra kom detta att prägla hela hans livsgärning. 

 

Carl Malmstens samarbete med samtida jämnåriga och äldre arkitekter med prestigefulla uppdrag såsom Stockholms Stadshus, Stockholms Konserthus, Tändstickspalatset, Ulriksdals Slott m.fl. kända byggnader gjorde honom känd i vida kretsar. Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Ferdinand Boberg hörde till denna skara med tillsammans med konstnärer som Ivar Johnsson, Alf Munthe, Märta Måås-Fjetterström, Elsa Gullberg, Simon Gate med flera.

 

Carl Malmsten var en stark anhängare av 20-talets svenska klassicism, även kallad The Swedish Grace. Han var dock mycket skeptisk mot funktionalismen och protesterade mot detta ”fattiga program”. I en skrivelse beskrev han funktionalismen som en slätstruken, importerad, antitraditionell stil, mekaniskt torr och grundad på falsk saklighet.

 

Genom åren följde en mängd utställningar, bland andra på Liljevalchs Konsthall och Röhsska Konstslöjdmuseet i Göteborg 1956. Vid utställningen i Göteborg visades möbler för serieproduktion och CM-möblerna fick sitt genombrott för en bredare publik. Ett sjuttiotal möbelmodeller kom att tillverkas av de så kallade Nyckelbröderna eller Nyckelverkstäderna. Många av modellerna fick för Carl Malmsten typiska namn såsom Samsas, Hemmakvällar, Herrgården, Lata Greven och Jonas Love. 

 

Inför sin 80-årsdag 1969 gjorde Carl Malmsten sin sista stora utställning, den retrospektiva Rot och Krona på Liljevalchs konsthall. Det blev en sammanfattning av hans skapande. 

 

Carl Malmsten avledd 13 augusti 1972 på Öland och ligger begravd på Vickleby kyrkogård.

 

Carl Malmsten efterlämnade ett arkiv som omfattar tusentals skisser, detaljritningar, förlagor och utgör ett omistligt kulturarv. Flera modeller tillverkas än idag, där hans älskade pinnstol Lilla Åland nog får räknas som hans absolut främsta verk.