Nils Strinning förvaring och hyllor

Nils Strinning, född den 8 december 1917 i Kramfors, var en svensk arkitekt och formgivare. Hans pappa var folkskolelärare och släkten kommer från gården Strinning i Bjärtrå. När Nisse var i tonåren flyttade familjen till Örnsköldsvik. Nisse blev tidigt intresserad av träslöjd och arbetade på loven i en snickeriverkstad.

Mellan åren 1940 och 1947 läste han arkitektur på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) där han träffade Kajsa Svanholm. Paret gifte sig 1944. Vid sidan av studierna ritade paret ett diskställ som bestod av plastöverdragna metalltrådar. Diskstället, som döptes till ”elfa”, blev snabbt mycket populärt och de följde upp det med soppåskorgar, kastrullhyllor, tvål- och badkarskorgar och trådbackar. Idén till stålkonstruktionen ”elfa” såldes till Arne Lydmar. Arne startade ingenjörsfirman Elfa som idag är marknadsledande i Europa i deras bransch.

Diskstället blev även utgångspunkten när makarna ritade hyllan som blev det vinnande bidraget i en tävling initierad av Bonniers folkbibliotek och Svenska Slöjdföreningen 1949. Tävlingen bestod i att ta fram en hyllan som skulle vara billig, enkel att skicka, lätt att montera och sätta upp. String blev ett kostnadseffektivt och flexibelt bokhyllsystem som kunde kompletteras vartefter ägarnas boksamlingar ökade.

De eleganta och finlemmade trådarna för tankarna till en smäcker stege som klättrar uppåt väggarna. Och det är gavlarna som ger Stringhyllan sin karaktäristiska stil. Den geniala lösningen och den enkla modernistiska designen blev snabbt en favorit när den introducerades och den blev snabbt en försäljningssuccé. Med tiden gick hyllan på export, först till Skandinavien, men snart till hela världen.

År 1952 bildade han de två företagen String Design AB och Swedish Design AB. Samtidigt utvecklades hyllan under 50- och 60-talen till ett stort avancerat hyllsystem. Med oändliga kombinationsmöjligheter skapas såväl golvstående som vägghängda hyllor i olika storlekar. Mot slutet av 1950-talet fick golvbokhyllorna ett djupare hyllplan för den nya moderniteten – teven. Paret experimenterade även med alternativ till den klassiska gaveln i ståltråd. Det ledde 1954 fram till serien String Plex med gavlar i plexiglas.

Nisse Strinning lyckades inte riktigt upprepa sin succé med Stringhyllan. Hans stolar vann ingen speciell uppmärksamhet och hans konstruktion med spännben för bord konkurrerades ut av hans egna kompanjoner Bruno Mathsson och Piet Hein.

Nisse och Kajsa designade under 1960- och 1970-talen dock en mängd plastföremål som rönte framgång. Idag har föremålen fått nytt uppsving och är eftertraktade av samlare. För Grythyttan Stålmöbler designade han stolen High Tech 1984.

Sedan starten 1949 har String-designen fått en mängd prestigefyllda internationella utmärkelser. Idag har Stringhyllan fått ett ordentligt uppsving och tillverkas återigen, dels den vanliga varianten med stråltrådsgavlar, dels varianten med gavlar i plexiglas String Plex.