”Den enda fördelen med att vara en manlig möbeldesigner är att män är starkare rent fysiskt.”
Greta Magnusson Grossman lyser med sin frånvaro i den svenska designhistorien, men är väl värd den uppmärksamhet hon nu äntligen får. Inte bara för att hon hade modet att bli snickarlärling i tjugotalets Helsingborg, en tid då kvinnliga designer förväntades ägna sig åt textilier, om de över huvud taget lyckats ta sig in på någon konstskola. Hon etablerade dessutom snabbt på 30-talet sin egen firma ”Studio” vid Stureplan i Stockholm. Där ritade och producerade hon möbler och inredningsdetaljer.
Hon hann bli omskriven som ”Sveriges enda kvinnliga arkitekt och designer” innan hon 1940 lämnade sin Gärdeslägenhet för Los Angeles tillsammans med maken och jazzmusikern Billy Grossman.
Hon öppnade en inredningbutik på Rodeo Drive och blev senare en central gestalt inom LA-modernismen. Greta var bra på att fånga sin tid i tredimensionell form. Hennes möbler andas optimistisk modernism och är enkla men fulla av experimentlusta. Hon blandade valnöt med gjutjärn i soffborden, lät skrivborden få tre ben i metall och ett i trä och förespråkade, tvärtemot gängse funkisnormer, senapsgula och terracottafärgade väggar. Mest känd är hon för armaturerna ”Cobra” och ”Gräshoppa” (Grasshopper) i emaljerad metall och mässing från slutet av fyrtiotalet. För Cobralampan fick hon Modern Museum of Arts Good design award.
Gretas idéer kring arkitektur är idag till högsta grad aktuella; hon utmärkte sig genom att bygga på sluttande, svår och därmed billiga tomter och inredde med flyttbara väggar, ihopfällbara kök och inbyggd förvaring. Grossman House, som hon byggde till sig själv på Claircrest Drive i Beverly Hills 1956–57, bestod av ett enda stort rum. Byggnaden hade stålstomme, sköt ut över marken och vilade på slanka pelare. De flesta väggarna, både interiört och exteriört, kunde flyttas allt efter skiftande väder.
Enligt L A Times kopierades Magnusson Grossmans lampor så frekvent att de blev en ikon för den amerikanska femtiotalsdesignen. Under samma decennium blev hon Hollywoodstjärnornas favorit. Hon gjorde inredningsförslag till Frank Sinatra, Ingrid Bergman och Greta Garbo. Gio Ponti visade hennes möbler i sitt arkitekturmagasin Domus och i Arts and Architecture nämndes hennes namn i samma andetag som Frank Lloyd Wright och paret Eames.
